Sune landar, Vandalorum invigt
Efter en högtflygande bana från Malmö Konsthall till Europas stora konstmuseer har Sune Nordgren nu landat - i Värnamo. Vandalorum, museichefen Pontus Hulténs och arkitekten Renzo Pianos visionära drömprojekt i ”Sydkrysset” mellan E4 och Riksväg 27, är faktiskt invigt efter sju sorger och åtta bedrövelser. Mig skulle det inte förvåna om bedriften blir kronan på Sunes bana som konsthallskreatör.
- Jag ber ofta Sune om råd och jag gör alltid som han säger, berättade hans lika dynamiske kollega, Louisianachefen Poul Erik Tøjner i sitt invigningstal den 16 april. På frågan om detta skulle bli ”Sveriges Louisiana” svarade Tøjner att svenskarnas Louisiana ligger kvar i Danmark men att detta ska bli ”Sveriges Vandalorum”!
Tre av Pianos tio ”platsspecifika” och därför Faluröda konstlador står färdiga. 900 m2 ljusa och luftiga hallar med café, butik och rum för Smålands Konstarkiv. Invigningsutställningen ägnas åt design, nämligen ”Cykeln som hantverk, skönhet och funktion”. En blinkning åt hembygdens Skeppshultare förstås, men plats också för superdesignade newyorkcitybikes som förbluffade den inmyllrande massan av smålänningar.
Vandalorum kan bli en oas också för de 17 miljoner fordon som varje år dundrar förbi på Sveriges hittills i särklass tristaste vägsträcka. Men det krävs många lövträd runt ladorna, nån liten bäck och en spegeldamm innan man kan mäta sig med Louisianas trumfkort: omgivningen.
Ändå är det inte som samtida utställningsrum som Vandalorum sticker ut, det är som ”projektspecifik” kulturentreprenad. För att rädda det storslagna haveriet har visionen plockats ner i hanterbara bitar. Minutiöst förankrats i staden och regionen och finansierats av Partners, Pionjärer och Vänner med bidrag från 250 till 25.000 kronor stegvis. Det går också utmärkt att skänka skarpa cyklar.
Jag frågade företagets stöttepelare, den likaså visionäre möbelmannen Sven Lundh från Källemo som varit med från början: Är inte detta en variant av ”mikrolånen” i den indiska fattigbanken? Jodå sa Sven, men den andra drivkraften har varit ”det anarkistiska draget” i Hulténs koncept. Kanske det skrämde bort statsmakten som var märkligt frånvarande.
Ett så tusenfotat bygge står stadigt. Stämningen på den folkliga invigningsfesten var också munter. Det slog mig att så här uppåt har jag inte känt mig i en konsthall sen Moderna Museets invigning. För ett halvt sekel sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar