Popplarna vänder sina silverblad i höstvärmens rökiga ljus. Kopparfärgade eklöv dansar gavott längs kajerna som i en film av Jan Troell. Man kunde tro sig vara i Piemonte eller Picardie, så europeiskt blir landet. September är oemotståndlig, årets bästa tid.
Själv vänder jag blad hos Tage Aurell, vår mest bortglömde samtidsförfattare, en septemberman också han. När genombrottet kom var han redan i femtiårsåldern.
Men vilken berättare, och vilken rackarns modernist! Han rörde sig i två höstvärldar, i värmländska Mangskog och i Sydeuropas fiskarbyar. Det är stilla samtal han för med den fortfarande övervägande del av mänskligheten som kallas lantfolk. De berättar om vardagar, slit och pyssel i det lilla, sjukdomar, lidande och lycka om vartannat. Men också väldiga svarta dramer av grekiska dimensioner, svartsjuka, hat och bråd död. Magnifikt.
Egentligen vänder jag inte blad, jag vänder skivor. I en ljudbok nämligen, ”Berättelser”, där Aurell själv läser med den röst som förtrollade min ungdoms radiolyssnare och gjorde honom till en av Sveriges mest populära författare. Han gör mina trista pendelresor till litterära upptäcktsfärder.
Aurell råkade verkligen ut för landsortsfällan. Till och med beundrande biografer som Lars Andersson tjatar om bygdemotiv. Ljudboken kallar honom ”provinsialist”. Därmed kan han arkiveras av kulturens riksarkivarier, fast han skrev europeisk journalistik och var en lika djärv modernist som Ekelöf.
Parallellt läser jag den enastående Roberto Bolanos ”De vilda detektiverna” och hans polyfoni av latinamerikanska röster. Men Aurell hade redan gjort det. I ”Svensexa” från Nya Berättelser byggs den vindlande historien om drängen Åhman upp spektralt av icke namngivna monologer, fångade i samma drama från skilda ingångsvinklar. Det är rasande skickligt, med en både torr och passionerad modernitet som måste ha fötts i kubismen. Så läs, läs om eller lyssna till Aurell, den ständige avantgardisten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar