En laddad och ominös julklapp ramlade in från nätet, släktforskningsprogrammet "Geni". Eftersom mor min hade 32 kusiner har jag inte ordning på alla varför jag prövade första klicket som var gratis. Men redan på sidan 2 dök det ord upp som fick mig att returnera gåvan till avsändaren: "Blodssläkting".
Den som på minsta sätt berörts av den nationalsocialistiska hatkulturen reser omedelbart ragg inför uttryck som Blut och Boden, "Blod och jord". Det var hitlerpropagandans högspänningshinder ut mot folk ("raser"), kulturer och religioner som skulle uteslutas ur den "ariska" gemenskapen, underkuvas eller skoningslöst utrotas.
Naturligtvis var de täckord för Hitlers revanschistiska maktbegär. Men de döljer också något mer djupgående och mer allmängiltigt: ett ställningstagande i frågan om uteslutning eller införlivning, exkludering mot inkludering. Där delar sig allas våra sociala mönster i två distinkta fält.
Jag pysslar gärna med släktforskning för att ansluta så många som möjligt till den lilla krets på jorden som bär våra släktnamn. Men börjar man blanda in blodet, då är det ju för att utesluta alla som inte är frukten av familjens parningar, eller hur?
Det hela blir fullkomligt absurt. Hur ska vi t ex göra med dem som i min barndom helt öppet kallades "horungar", en hopplös mellankategori i vars ådror samma blod rinner men som vi tamejfaktiskt inte vill ha med att göra vid nästa arvsskifte!
Exakt här ligger en högexplosiv fråga som alla ultranationalistiska propagandister utlöser - i sin maktpolitik! Och mörksens män vilar aldrig. Idag marscherar Jimmie Åkesson från Ivetofta trots sin vita skjorta i samma svarta armé av uteslutare som Viktor Orbán i Budapest eller Marine le Pen från Pas de Calais.
Lyckligtvis föreligger motmedicin för nya generationer som inte haft svartskjortorna på tröskeln. Bättre julklapp än "Geni" har varit Elisabeth Åsbrinks "Och i Wienerwald står träden kvar" eller Annika Thors "Om inte nu så när": inkluderande litteratur om exkluderandets politik.
*********************************************
This is a reflection on the ominous word "blood relative" that appears in an internet program for genealogical research, "Genius", offered to me for Christmas by a sweet person with the best intentions. But any one who has been touched by the nazi nomenclature immediately reacts on words like "Blut und Boden", Blood and Soil. We have seen these strong expressions used for the exclusion of individuals, families, cultures and "races" as a simple cover-up for power policies - and extinctions.
My mother had 32 cousins, so I would not mind finding as many persons as possible to INCLUDE in our little band of redheads. But do not try to use our blood to EXCLUDE any one with such a horrible argument.
A number of books were, happily enough, published in our country also last year to shed light over what happened around this question in the somber 40's, among them Elisabeth Asbrink's "Och i Wienerwald står träden kvar" (And the trees still stand in the Wienerwald) that I would higly recommend for English translation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar