Ljuset från Lund

En man i sina bästa år står uppflugen i en trång trätrappa belyst bakifrån av vårsolen över Södra Bergen som flödar in genom ett litet fönster ut mot Stadsgårdens stup. Vi befinner oss alltså i Söders Hjärta, inom dånet från klockorna i S:a Katarina.

Det är uppenbart en vänlig och anspråkslös man som ofta slår ner blicken. Kostymen är aningen brittisk i blandade ugglefärger som det anstår en fågelskådare. Han talar en lågmält bildad skånska och den lilla församlingen står i givakt inklämda i farstun för att inte missa ett enda ord. Det handlar nämligen om villanellans uppkomst och utbredning.

De är en utvald samling intellektuella, vänliga, nyfikna men också ständigt beredda till hugg om främlingen, ty det är en invandrare, skulle begå något ödesdigert misstag i referenserna. Vi har nämligen flockats i SoFo, Sofia-Folkungagatans bohemkvarter i Stockholm.

Huset balanserar ytterst på branten ner mot de stora vita båtarna. Innanför trappen ligger rikets minsta galleri, Hundörat, på 8 kvadratmeter. Där är just vernissage av målaren och spelemannen från Blå Tåget, Tore Berger. Och nu undrar lyssnarna hur i h-e den franska versformen "villanella" kom in i bilden?!

Vi som varit i Lund vet att framställningar från den bildningshärden betänksamt rör sig i meandrar, endast hejdade av korvsjöar, och att ordet kommer från floden Menderez slingrande lopp. Dock leda de alltid till havet!  Dvs till sin logiska slutsats. Under sin ungdoms målande skrev nämligen Tore Berger också den fina "värdsliga låt" som just hette "Villanella 55". Quod erat demonstrandum.

Många har nu förstått att den invandrade lundensaren inte kan vara någon annan än nationens ende verklige poesiförläggare Jonas Ellerström och att han numera häckar i Huvudstaden. Själv tårades mina ögon inför sådan lärdom och talekonst och jag tänkte helt fräckt: Gläd er, samojeder. Här tänds äntligen ljuset från Lund!

(Tore Bergers konstutställning på Galleri Hundörat kan ses till den 10 maj)