På håret med Knut Ahnlund

-->

Mannen som alltid gick sin egen väg har alltså vandrat vidare. Han blev 89 år. Sonen Nathan Sachar skriver vackert och vemodigt om sin far Knut Ahnlund att han alltid sa sin mening utan att tänka på konsekvenserna. En frimodig Resande-Sven som tog sig fram utan karta.

Det var på håret att sluta illa. En stormig natt i Karibien satt jag och min grabb Fredrik till bords i ett litet fiskarkök med poeten Derek Walcott när Stol Nr 7 i Svenska Akademien klev in genom dörren! Den fortfarande ledamoten Ahnlund. Han hade hemligt uppdrag. Han "läste för Akademien".

Så måste fjärran möten ha gestaltat sig när någon linneansk lärjunge på 1700-talet oförhappandes stötte på sin professor en natt under Hundstjärnan där Karlavagnen kör i diket och nymånen seglar som en båt över sammetshimlen.

Själv skulle jag översätta några av Walcotts dikter för antologierna Vinterlampor och Söndagscitroner som ville ploga vägen för hans Nobelpris i litteratur 1992. Vi kände varandra från Boston där Fredrik var student och Derek professor. Men han kom härifrån ön, Saint Lucia, där hans mamma varit skollärarinna. Ahnlund kände jag från Svenska Dagbladet där jag "tvättat understreckare" i några år. Inte nödvändigt i Knuts fall med hans alltid nystärkta prosa.

Men redan där på den yttersta stranden kunde hans resa fått ett tvärt slut. Aningslöst klev Knut efter måltiden iväg ut mot bränningen och intog en napoleonsk position under de väldiga vajande palmerna. På andra och rikare öar finns "nötnerpetare", unga män med jättelånga störar som lyxhotellen anlitar för att stöta ner kokosnötterna innan de slår in skallen på högt försäkrade amerikanska turister. Yrket är okänt på Saint Lucia.

Jag går ut och ställer mig vid sidan av Knut för att konspirera. Då skakar stormen loss en jättelik kokosnöt högt däruppe. En trekilos bomb faller rakt ner mot Ahnlund. Stryker så nära hans huvud att hårtestarna fladdrar. Knut  tittar förvånad på den stora klumpen. Ojdå säger han, lägger lockarna tillrätta och återtar sin utläggning om engelskans hot mot den spanskspråkiga litteraturen. Det kan man kalla tankspriddhet. Man kan också kalla det bildning.
(publicerad i Kvällsposten 2012-12-05)