lördag 18 maj 2013

Från Olympen



Planet borrar sig igenom smogen över Düsseldorf. Jag slumrar till och vaknar när vi flyger in över det ståtligaste berg jag någonsin skådat! Vit snö ligger ännu i ravinerna och en bländvit molntuss vilar på den krönta hjässan. Yrvaket frågar jag grannen vad detta kan vara för massiv? Hon ser klentroget på mig och svarar: Detta är Olympos!
Gudarnas berg, herreminje. Det finns. Det ligger där. Och det är mer magnifikt än själve Homeros lyckats besjunga.
Jag blir urförbannad. Där ligger det ju! Det finns. Nu, idag. I vår tid. Hur i hela världen kan man då tigande acceptera  ett så betryckt andligt och politisk liv som det vi utstår i Stockholm och Sverige? När det faktiskt finns såna berg. Och sådana berättelser!
Hur kan vi uthärda att vår kultur ska styras av surögda Östermalmstanter, hånfulla mot konstnärerna, föraktfulla mot nyskapande och visioner?
Räcker det inte nu. Kommer vi inte själva att bli fega och förtryckta om vi inte hittar folk med perspektiv och mod som kan lyfta och utmana därframme vid den politiska styråran. Konsten ror vi sen hem själva.
Vårt land tänker i kollektiv. Grupper, förbund, partier. Men det är oerhört farligt att underskatta den manipulativa kraften hos maktlystna individer. Precis lika farligt är det att underskatta nödvändigheten av öppna, progressiva och nytänkande personligheter i nyckelpositioner.
Ska vi inte ta oss samman och lyfta ut dessa bakåtsträvande surdegar innan vi själva blir surögda, gnälliga och avundsjuka? Innan vi hackar fjädrarna av varandra.
Skrivet från Bokmässan i Thessaloniki, i skuggan av Olympos.

Inga kommentarer: