Jordfel

Jag har alltid haft ett horn i sidan till Einstein. Det handlar inte om småsaker, utan om själva relativitetsteorin. Postulatet att inget kan vara snabbare än ljuset är obegripligt inskränkt. Redan min tanke överträffar ju ljushastigheten. "I fantasin" kan jag förflytta mina föreställningar till nästa solsystem på en tiondels sekund. Och fantasin kan bli verklighet innan vi vet ordet av. Läs Jules Verne och begrunda hur många av hans "fantasier" som blivit vår vardag.

Einstein tog helt enkelt inte steget fullt ut - vilket hade varit att ge sig ut i det gungfly som är gränstrakterna mellan möjlighet och förverkligande. Potential och aktion. Diktarnas och profeternas terra non firma. Därmed kom han genom sitt enorma inflytande att fördröja genombrottet för den vidöppna världsbild vi nu ramlar in i. Den som också är det största hotet mot all slags fundamentalism.

På stillsamt danskt manér var Niels Bohr honom på spåren. Just här borde vi i söder stödja det danska tänkandet.

Historien kommer nämligen att ge både mig och Bohr rätt. Nu meddelar nämligen det mest prestigefyllda av rymdinstitut, Jet Propulsion Laboratory, att satelliterna inte har den relativa hastighet som Einstein i förlängningen av sina teorier förutsatt.

Professor Bergström i Stockholm, som svenska medier ständigt åkallar i rymdfrågor, rycker naturligtvis till läromästarens försvar. Dessa teorier, säger han i Ekot, är så grundfast prövade att det inte finns någon anledning ifrågasätta dem. (Se där, en verklig einsteinian!) I själva verket handlar det om "ett fel som ligger utanför jorden", säger han.

Det är naturligtvis ett extremt spännande förslag. Tankefel som ytterst kan orsaka att satelliter kollapsar och GPS-instrument kör fartyg på grund kan alltså hädanefter avfärdas som utomjordiska.

Här är ännu en punkt där vi inte kan enas. Ännu har ingen lyckats övertyga mig om att dumheten uppstår någon annan stans än på denna vår jord.