Ut på slätten, magervinter (hommage à Andrew Wyeth)
Obegripligt att någon kan älska detta land mellan slätt och skog som nu strömmar förbi utanför kupéfönstren! Tåget har störtat ut ur Kolmårdens mörker och schavar vidare mot Norrköping. Allt är februari, barmark fläckad av snö. Låga kullar med håglösa träd och kilar av svartrisig gran, annars allt hållet i sofistikerat mullvad och oliv. En trashank som plundrat klädboutiquen och nu kommit ut på öppen gata. Ett landskap som bräckts mellan skog och slätt, så som Bråviken i ögonvrån är bräckt mellan hav och insjö. En obeskrivlig övergivenhet, en tristess. Som jag älskar.
Som man älskar sin barndom kanske. Ytterst försiktigt, en tunn is med svart vatten därunder. Minsta knakning, och jag rycker blixtsnabbt tillbaka till fast mark. In i närvaron. När vi filmade Barnen på slätten hade jag inget val. Kullarna, trädraderna, korna strödda in i hagarna, de slitna och förvirrade kåkarna - allt detta skulle avlockas en motsägelsefull skönhet.
Det hjälper om man vet var man ska sätta foten. Vi filmade nattfisket vid sjön i fullt mörker och jag visste exakt vilka stenar som inte var slippriga - efter 50 år. Ger det inte trygghet så ger det i vilket fall kontinuitet. Ett bestämt slags lugn: ligger du kvar där stenajävel så lever ju jag fortfarande, trots allt!
Vi går alltid tillbaka till målarna när vi filmar. Helt enkelt eftersom de lär en att renodla motivet. Här skulle vi nu alltså hamna någonstans mitt emellan Helmer Osslunds mäktiga skogar och prins Eugens himmelsvida slätter. Vi skulle få hacka upp dem, blanda och strö över det land som sannerligen förtjänar att kallas Mellansverige. Vintertid.
Skulle jag filmat den här dagen i det här landskapet hade jag fått leta länge i konsten. Och slutligen funnit barmarkens och snöfläckarnas oöverträffade mästare, Andrew Wyeth. Min absoluta favorit, vintertid. Så kan man överleva, i konsten.
När jag letar efter bilderna på nätet ser jag, skakad, att Wyeth nyss gått bort, just i detta vinterland, den 19 januari 2009, vid 91 års ålder (”Winter 1941” nedan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar