söndag 13 september 2009

"Den danska modellen" The Danish Model

Det räcker med att komma in i en dansk landsortskyrka och höra hur psalmerna går för att förstå att svensken hamnat i en främmande kultur. Där sitter ett fredligt litet folk, tätt sammanpressat, omsvept av vilda hav på alla sidor och hotat från norr och söder av krigiska stammar. Sången är muntert galopperande, buren av den företagsamma trots-allt-optimism som fader Grundtvig inpräntat i dem. Här håller vi sammen, här gräver vi inte ner vårt pund! Ingen har bättre skildrat läget än Carsten Jensen i "Vi, de drunknade".
För var dag som jag arbetade vid Nordiska Ministerrådet i Köpenhamn ökade insikten om de djupa skillnaderna mellan "broderfolken". Även om den nordiska gemenskapen är en vacker överbyggnad, undergräver de fundamentalt olika förutsättningarna varje djupare projekt. Att försöka påtvinga grannen sin egen kostym slutar illa. Men det går att arbeta dynamiskt med olikheterna och arkipelagiskt med sambanden.
I "det danska" finns också redan häftiga spänningar mellan folkkultur och borgarkultur på ett helt annat sätt än i Sverige. Spännvidden är enorm mellan en kämpande realist som just Jensen och en experimentell modernist som Jørgen Leth. I förhållningssättet, men kanske inte funktionellt.
Idag råder helt en borgerlig och "affärsmässig" modell på den danska sidan. Individer, grupper och institutioner i kulturlivet agerar som vore de ständigt konkurrensutsatta på en skoningslös marknad. Tävlingsanda är något självklart, samarbete sker endast inom laget. Professionellt prismedvetande ses som en förutsättning och har bidragit till att "kommersialisera" kulturproduktionen. En dansk projektbudget har alltid en nolla mer i slutsumman än en svensk. Zentropas storfilmer är ett tydligt och framgångsrikt exempel.
Det goda i modellen är att de som lyckas i kulturen får bra betalt. Det onda är knivslagsmålen i spalter och på scener - och den hänsynslösa utslagningen av den som inte hänger med. "Kulturkampen" kallade kulturminister Brian Mikkelsen dessa motsättningar han själv mest av alla eldade på.
Modellen smyger sig på, inåt som utåt, via uppdragsgivare och handläggare som "diversifierar" konstens hus och kärnverksamheter genom att "öppna" uttryck och aktioner i "åtkomlighetens" namn. Det märkliga är att man nästan aldrig utgår från just konstens kärna, från boken och dess budskap, målningen och dess egna tilltal. Tvärtom avleds uppmärksamheten från djup och utmaning till pynt och pyssel, person och medialitet. Därmed är manegen krattad för en typ av affärsverksamhet för vilken kulturen bara är ett redskap för något annat. Vi kan gott kalla det eventualisering.
Omruskningen av Malmö Stadsbibliotek är ett prydligt exempel på "den danska modellen" och hur illa den passar svensk folkkultur som vill vara jämlik och gratis. Knappt nytillträdd beordrar bibliotekschefen Elsebeth Tank från Köpenhamn att ett tiotal ton böcker ska, inte brännas, men hackas upp. "Destrueras". En liten lavin av attitydskiften ska följa för att "öppna" verksamheten. Stridsropet lyder: ”Det var längesedan som bibliotek bara var utlåning av böcker.”
Här utmanas alltså den kulturella allemansrätten. Detta slags "öppningar" är selektiva och kommersiella. Vi vet redan att nästa steg i Malmö blir förlagens rätt att mot betalning skylta upp och sälja in sina bestsellers.
Märkligt nog tycks ingen fråga Varför? Stadsbiblioteket i Malmö är ett av landets mest öppna och åtkomliga kulturhus. Kanske utlåningen har gått ner, men det beror rimligen på att förlagen ger ut sämre böcker. Och måste tvärtom, i paradoxens namn, innebära en personalbesparing. Läs- och lånerummen vid Slottsparken fullkomligt vimlar av folk från världens alla hörn. Besöksfrekvensen kan omöjligen ha gått ner. Så - Varför? Uppenbarligen för att Elsebeth Tank anställts för att göra biblioteksverksamheten lönsam, enligt den danska modellen.

English
The City Library of Malmö under its new master, Elsebeth Tank of Copenhagen, has ordered tens of
tons of books to be, if not burnt, so "destructed". Whereafter a series of modifications of the library's activities will be enacted as a "soft commercialization"*) with PR-points for the bestsellers of the editorial houses. Nobody seems to ask WHY? This beautiful glass-house by the great park is one of the most open places for the general public in Malmö. There are visitors everywhere, not only common customers, but also readers of international newspapers, students and researchers at the free computer spaces, kids in the childrens' corner, etc. My answer in the debate has been that this is a first step to introduce "The Danish Model", a kind of strict commercialization of the arts that reigns since some decade in Denmark, prompted by the Minister of Culture as "The Battle of Cultures". Which has severely accentuated the competition between artists, waging wars between themselves, "won" by the strong och lost by the weak. My call is for a strong defense of popular culture - The Swedish Way: Equality & Access. For all citizens.
*) I google on the word "commercialize" and up comes this phrase:
I find it sad that this beautiful city has become so commercialized--
-jag tycker det är sorgligt att denna vackra stad har blivit så kommersialiserad !

1 kommentar:

thoson sa...

Den här initierade insikten om hur olika syn Sverige och Danmark har på offentligt finansierad kultur borde du lyfta in i de tryckta spalterna C-H! Malmöiterna i allmänhet och kulturella malmöiter i synnerhet har inte insett att Stadsbiblioteket i själva verket blivit en testbädd för andra finansieringsmodeller! Nästa andetag blir väl att hänvisa alla medborgare till Google library och göra om Ljusets kalender i Malmö till en vinbar och ett exklusivt spa med utsikt över kasinot!