Det var vad jag ville se: hur övertygelser materialiseras. Även om inget i invasionsväg hänt de senaste tvåhundra åren, har vi alltid varit beredda. Senast under Kalla Kriget då Arholma Nord bestyckades.
Högst upp på detta undersköna skärgårdsberg reser sig nämligen en väldig kanon riktad österut. Strax söderut står en lika grov systerpjäs. 10,5 cm. Centimeter, inte millimeter.Under kanonen sprängde militären ut en hel liten stad. Allt finns. Förutom alla sök- och riktinstrument som kanonen kräver, också ett bassehotell för batteriets bemanning, fikarum, kantin, kök, omklädningsrum, verkstäder, lager, elverk - you name it! Samt ett jättelager projektiler.
Som de allra flesta militära prylar under de allra flesta epoker kom det aldrig till användning. Efter allt grävande och sprängande flyttade 350 man in. Arholma blomstrade paradoxalt nog under hotbilden. Det kan ju inte funnits mer än något dussin hushåll på hela ön dessförinnan. Så kom avfrostningens tid, och 350 man flyttade ut. Allt blev tyst igen.
Men man vet alltså aldrig. En sparsam överbefälhavare bestämde därför att anläggningen helt enkelt skulle konserveras. Allt som kunde smälla plockades undan, hemligheterna skyltades upp, några grejor gjordes manövrerbara för ungar, guider anställdes.
Så nu blomstrar det kring bunkern igen. En stadig myrstig turister vandrar upp på knallen och ner i underjorden. Vandrarhemmet är befolkat och restaurangen bokad. Så länge det varar. Det kan räcka med att Putin säger något oöverlagt igen, så kommer 350 man marscherande tillbaka.
Jag vet, för längst inne i hålorna såg jag Det Verkliga Förhållandet materialiserat. Det prekära läget. Det andlöst korta avståndet mellan ont och gott.
Där sitter nämligen en brytare på bunkerväggen. Den har två lägen. Nu står den på FRED. En lätt handrörelse, och den står på KRIG.
War & Peace
Taking the small boat out to the rocky island of Arholma The Beautiful - and climbing the stony height, I stand in front of a giant gun barrel, protruding seemingly out of the stone. You are now as far east as you can come on Swedish land in this part of the Baltic, and the gun is pointed towards Finland (discernable by the horizon).
Under this 10,5 cm gun hides a cavernous castle of armaments, deep in the rock: 350 men once lived there, with all the confort a soldier can ask for. But why?
Just because the Mean Enemy was supposed to lure under the horizon: the Russians! This fortress was constructed in the days of the Cold War, and Brezjnev's warriors could come over the waters any minute.
But they did not: Gorby's peace doves came, and the hill was supposed to disarm. However, some smart General on our side, suspicious as they are, decided to cocoon the fortress - and show it to our loyal citizens in times of peace. Said and done. Today a steady little stream of visitors climb the mountain and disappear into the rock, under the guidance of tour leaders. You can try the gunsight (and scan this once so threatening horizon), your kids can play with soldiers' toys, you can picnic by the gun barrel.
BUT - very deep down in the rock sits the handle that will decide the fate of men. It has two positions: WAR and PEACE. One little touch, and we're at it again!
1 kommentar:
vilken fin text!
Skicka en kommentar