lördag 16 januari 2010

God Fortsättning, Arbetets döttrar & söner!

Ideligen slår det mig att våra politiska förgrundsfigurer helt måste ha tappat jordkontakten. Vet de inte längre någonting om folks verkliga villkor? Sannolikt har politiken professionaliserats till den grad att den numera helt utspelas i slutna rum eller framför TV-kamerorna. I vilket fall är partifolkets retorik tom och urblåst, lika fylld av fraser som en söndagspredikan efter Trefaldighet.

Hur länge sen var det Mona Sahlin handlade på Lidl? Har Fredrik Reinfeldt nångång de senaste åren klivit på en tunnelbanevagn i gryningen? När gjorde stans pampar senast ett stickprovsbesök en lördagsnatt på kvartersakuten? Jag kan bara säga: Gör det, så får ni möta både Arbetets söner & döttrar - och det nya FattigSverige!

Det är upprörande och omskakande resor. Allt på Lidl eller i kvartersbutikerna är kanske billigare, men det är också uslare. Är inte kvaliteten eländig, så är tillståndet erbarmligt, frukt och grönsaker inköpta där de skulle slängas, juicen mest vatten, brödet vita tuggummin från i förrgår. Matarbussarna eller tunnelbanevagnen i gryningen befolkas av underbetalda och outsövda invandrare med de stora koncernernas varumärken tryckta på ryggen, ett slags slavmärkning faktiskt. Servicefolket släpar sig upp fem om mornarna och släcker inte lampan förrän sent om kvällen eftersom de satt sig på firma och måste fixa bokföringen. Akuten ska vi inte tala om, utsläpade mottagningssköterskor förskansade bakom glasrutorna mot trasiga, febersjuka, ofta blödande människor som i värsta fall kan få vänta i timmar...

Är det Välfärdssverige, Mona? Känner du igen Arbetslinjen, Fredrik?

Alla som rör sig med öppna ögon i de proletariserades rike kan ju bekräfta att just så här ser det ut. Då blir det mest förvånande att inget av detta landar, konkret och dynamiskt, i den politiska attacken. Att inte ens oppositionen bådar upp folk och marscherar kors och tvärs genom stad och land för att kräva en ny syn, ett realistiskt språk och ett verklighetsanpassat program.

Även om det kanske mullrar i rättens krater så väntar vi fortfarande på de vredgade författarna, en samtida Strindberg, eller åtminstone Lubbe Nordström. Nu sitter vi där med munvädret Ranelid och pösmunken Skytte och alla de andra som fjantar sig på slott och herresäten...

Låter det barskt? Inte alls, det är valår i år, 2010. Dags alltså att skrapa av den retoriska ytan och börja kalla saker och ting vid deras rätta namn. Redan i nyårshälsningen.

4 kommentarer:

thoson sa...

Så sant skrivet! Men vem skall skildra denna verklighet när Public service är så upptaget av att låta stjärnorna svassa för varann! Gör filmen C-H !

Anonym sa...

Bra skrivet!
Och jag tror att den stora bristen är den avgrund som under åren öppnat sig mellan politiker och oss "vanliga"... ja, inte bara det, på många sätt i samhället har de sprickor vi kanske trodde var överbryggda, visat sig igen. Eller kanske blev de egentligen aldrig "reparerade"?
Hur många av dagens politiker har under någon väsentlig period i sina liv haft ett "vanligt" jobb? Ett jobb på "golvet"?
Det är sant som du skriver: dålig verklighetskontakt!
Men mullrar det verkligen i rättens krater? Jag hör det sällan, om det beror på med åldern avtagande hörsel eller på att mindre muller alstras vet jag inte? Hoppas på det förra!

Anonym sa...

Nu Dj----r CH!
Tackar och bockar för dom orden, dom satt.
/Lollo

Hogrelius sa...

Inte ett dugg konstigt att det blivit så här. Allt började för så länge sedan så vi har nästan glömt allting. Under många år så hade vi en regering som inbillade oss att vi var bäst i världen allt medan löner , förmåner och kunnande sjönk som en sten. Förr så användes okunskap som ett vapen mot folk,ett okunnigt folk gör man vad man vill med.Nu har vi skolor men med ett innehåll som söver människan. Den sk arbetarrörelsen tappade helt fokus på vikten av kunskap och varför man ska lära.De var så vana vid att alltid fatta besluten över huvudet på "vanligt" folk.Politikerna från S+M låter nästan lika och voterar i de stora frågorna på samma sätt.Slimmade maskiner där man trycker på en knapp så säger de vad de tror väljaren vill höra. Påminner om hur det lät 1976 när jag var i Kina och talade med folk från norr till söder.Inget eget tänkande utan de gällde att hålla sig till vad högkvarteret sa.
Själv har jag valt att bli Pirat!