Lasse Söderberg tar sig fram genom Hemstaden på en hög cykel. I långsam skritt. Det är det närmaste han kommer en häst. Rak i ryggen som en livhusar. Naturligtvis inget hopkrupet bockstyre och våtdräkt. I ett annat sammanhang (boken "Malmö nästa!") har jag kallat hans apparition "princière", furstlig. Som det ankommer en prins av poesin.
Värdigheten är nödvändig när en stockholmsgrabb ska komma till sin rätt i Malmö. Utan att förställa sig och med bibehållande av det egna idiomet. Furstendömen har sina knepigheter.
Men detta skulle inte kunna gå utan värme och ironi. Man vet faktiskt aldrig när Lasse menar allvar eller skämtar. Första gången han kom med den sköna Angela på väg till högkvarteret på Lilla Torg och fick syn på mig uttalade han med hög röst: "Aca llega el segundo intelectual de la ciudad!" Här kommer stadens andre intellektuell...
Mina rader här är en hyllning till värdigheten, den rigorösa disciplinen, de världsomspännande vänskapsnäten och den obrutna radikalismen. Den enorma produktionen av egen dikt och översättningar av andras, från de vackraste latinska språken, finns listad på google. För att inte tala om hans Poesidagar som satte Malmö på den internationella poesikartan. Det tackar vi för.
Snart kommer i svensk TV filmen om diktarbrodern Jacques Werup och deras gemensamma kabaré Fredagsbarnen. Inte många känner till att där gick en operasångare förlorad. Och idag, söndag 4 september, avfestas han som ett 80-årigt Söndagsbarn! Vilket får mig att utbrista med hans föregångare och säkert föredöme Evert Taube: "Vamos a ballar este tango!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar