Gloria (in excelsis) Swanson

En gång återvände Gloria Josephine May Swenson från Chicago hem till Det Gamla Landet. Efter ett kort nedslag i faderns Småland - stället Lilla Trulsebo i Åkers socken - seglade hon in under full rigg i Stockholm som stumfilmsdrottningen Gloria Swanson. Jag stod vid kaj eftersom jag gjorde Filmrullen i radion tillsammans med Stefan Johansson, numera konstnärlig ledare på Malmöoperan. Det måste ha varit i slutet på 1960-talet då Gloria fortfarande glödde efter sin makalösa återkomst i Billy Wilders Sunset Boulevard. 

Gloria var född 1899 och hade just fyllt 70 den 27 mars. 

Resan var inte betald av filmbolaget utan av ett jätteföretag i en ny bransch hon skulle ägna resten av sitt liv åt: hälsokost. I bagaget medförde hon en äkta amerikansk gigolo vilket också skulle vara hälsosamt för gamla damer. De tog in på Grand Hôtel med utsikt mot Kungliga Slottet. Gloria var i strålande form och hade snart knäckt den svenska agenten som bönföll mig att ta hand om draken. De var beredda att betala.

Det blev inte alls dyrt, men hur spännande som helst. Stjärnan var strikt vego, vilket dåförtiden betraktades som en skum sekt. Jag kände bara till  kruskaprofeten Are Waerland men klurade ut att hans hustru drev en vegetarisk restaurant med namnet Gröna Linjen, 1 tr upp på Smålandsgatan. Där mumsade vi i oss våra persiljebiffar med råsaft för nån femtilapp.

Sen flög det i mig att den nya Filmvetenskapen som häckade på Linnégatan måste få träffa denna levande legend. Lasse Hallström, Lena Fagerström och våra andra studenter. Succé, eller hur? Filmhuset  var inte färdigbyggt och mobilen inte uppfunnen så vi brakade utan förvarning rakt in i professor Rune Waldekrantz' seminarium. Men när yttervärlden knackade på tystnade akademin. Inte var det av blyghet. Vi störde helt enkelt undervisningen.

Ännu tystare blev det när jag fått presentera Gloria. Lyckligtvis generade det inte henne. Hon höll en liten lysande föreläsning om övergången från stumfilm till talfilm i Hollywood och hur hon själv uppfann en metod att redigera ljudapparatens stålband.  

Questions..? 

 No questions.

Jag lärde mig en läxa som sved i skinnet. Akademiker, lika lite som konstnärer, står ut med att verkligheten blandar sig i verksamheten.  Det kanske var då jag insåg att jag inte skulle räckta till i akademierna, och att jag skulle satsa på dokumentärfilm.