PS.Jag har mött Garbo också / I also met Garbo

På den tiden hämtade stockholmarna sin mjölk varje morgon i enliters glasflaskor. Det fanns filmjölk också vilket var en underbar nyhet för en lantis som mig, hänvisad som jag varit till lagårdsdoftande mjölkkannor i plåt och morsans nattståndna filbunkar.

Jag var ny i stan och hade en liten jungfrukammare på Floragatan där jag satt och skrev på min första roman. Alltså bör det ha varit 1964.

I kvarteret bredvid ligger den lilla Stureparken och i gathörnet mittemot låg mjölkaffären (det hette så) med adress Östermalmsgatan 55.

En tidig morgon när jag steg in i butiken rådde där en högtidlig tystnad. Handlarn fjompade sig bakom disken och var märkbart kruserlig mot den slanka dam i klockhatt som just köpt sin liter. Något gjorde att jag tyckte mig känna igen henne på ryggen.

Så stoppade hon ner växelmynten i sin lilla börs, vände sig om och gav mig  i förbifarten ett blygt och bländande leende. Det var Greta Garbo. När jag berättade det hemma sa de att jag bluffade, eller åtminstone hade misstagit mig.

Men det hade jag inte. Långt senare fick jag av en film buff från Malmö veta att i det stiliga huset på andra sidan parken bodde Gretas svenska väninna. Det var hos henne stjärnan tog in vid sina diskreta Stockholmsbesök. Alltså har jag inte bara "mött" Garbo. Vi brukade köpa mjölk i samma butik.

PS. I also met Garbo...
As a young writer I spent time in a small room on the Stockholm East Side. In those
days we all bought our milk bottle on the corner. One of these mornings there was a
special sacred atmosphere in the shop, and the milk man was especially corteous to-
wards a slim lady at the counter. There was something familiar about her. She took
the change, turned around and flashed a beautiful smile at this young artist.  Greta
Garbo! I now tell my children that I did not simply "meet" with Garbo - we used to go
to the same milk shop!