Nattbok

Pietrabruna, söndag
Klockan fyra börjar hundarna yla. Det är vargtimmen förstås, men också tjyvtimmen. När vi bodde i Porto Ceresio gick skallet högt uppe längs bergskammen, från frazione till frazione. Ett ljudspår bildades i mörkret, en stig mellan ljuspunkterna som tändes i hyddorna. Det är smugglarna sa folk; dom kommer in från Schweiz med cigarretter. Tjyvtimmen. Dom kommer när dagen bräcker, just mellan beckmörker och ledljus när man kan se var stöten ska sättas in men inga hederliga människor är uppe och stör. På Potatisåkern kunde man ställa klockan efter containertjyvarna som bröt upp låsen under vårt sovrumsfönster. Det sägs också att det är då barnen föds och åldringarna dör - "efter dagens id och nattens strider" som psalmisten sjunger. Hundarna lär ska yla när husbonden dör. Vi får hålla ögonen på anslagstavlan vid Boscomare när vi kör ner till havet. Det är där folk sätter upp sina stora dödsannonser när någon lagt ner hackan och spaden, hammaren och skäran.
(Abonnera på bloggen? Använd RSS)

ENGLISH
Dear Tania, this "Nightary" (Sunday) notice tells that the dogs across the valley woke me up in The Hour of the Wolf. I comment that this is also The Hour of the Thieves: enough light to break up the locks, not enough to wake up the citizens. It is said that dogs howl when husbands die. So we shall have to check the walls of Boscomare today, on our way down to the sea. Italien custom is to paste wholepage memorials on walls and notice boards when a loved one has laid down hack and spade, hammer and scythe.