NATTBOK / NIGHTARY

Övralid, lördag
Surrealismen är en realism. Verkligheten pressar sina uttryck till en punkt där den tycks stiga ur sin vardagliga kostym och ikläda sig en häpnadsväckande skrud, eller en förskräckande. Här står jag nu bakom ryggen på det mäktiga vita karolinerhuset. Sannerligen karolinerblå skyar jagar över Vätterns metallspegel. De mörka höjderna kröker sina septembertrötta ryggar. En fjärran korp harsklar sig därovan. På husets framsida vilar Nationalskalden vid sidan av sin trogna hund. Där har kamrat efter kamrat genom åren tagit emot Övralidspriset den 6 juli. Man böjer nacken inför den vördnadsbjudande vålnaden och lyfter hundratusen.
Så vad ska då jag göra inför den lilla huttrande skara som samlats i diktarsällskapets namn den här förhöstkvällen? Vad säger man? Jo, man får säga som det är. Och pressar man det som är, blir det alltså överrealistiskt. Här vilar en man som 1904 tog strid för underklassen vid sidan av Strindberg till tonerna av sin Medborgarsång: "Det är skam, det är fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar." Samme man kunde sen 1935 skåla på trappen för Rudolf Hess, Führerns ställföreträdare.
I maj 1940 nedlade så svenska scouter på Verner von Heidenstams grav den väldiga kransen från "Tredje Riket". Bara några veckor hade gått sedan samma Rike underkuvat Danmark och Norge. Vad säger man alltså? Jo, att realismens slutstation är surrealismen.

Ett rikt bildmaterial om Heidenstam finns i Magnus Engbergs "Jag förstår inte vad världen är" (ISBN 91-974791-1-X
http://www.svenstedt.nu Abonnera på bloggen? Klicka på RSS-symbolen överst t h

ENGLISH
Ovralid, Saturday.
This day I am supposed to say something valuable - from the open-air rostrum where I stand - about the man who lies buried here in front of his white Carolian manor on the heights of Tiveden by Lake Vättern. Our "National Poet", Verner von Heidenstam - who is also our National Worry. His path from the Right-to-Vote Movement in 1904, side by side with Strindberg, to the reception 1935, in this very house, of Rudolf Hess, Hitler's remplaçant. And finally the huge black wreath laid down by his casket in May 1940 with a salute from "The Third Reich". That is, only a month after the occupation of Norway and Denmark. Our Norwegian neighbours will recognize the fate of Knut Hamsun, the Americans of Ezra Pound's, and so forth by the Historical Divides of our time. Conclusion? Never to forget that Surrealism is nothin but Realism, pushed to its limits.
http://www.svenstedt.nu
Want to subscribe to this blog? Just click on the RSS symbol top right of the site.