söndag 14 september 2008

P.S: Werkelid, Heidenstam och andra efterbilder

PS-1
Min kommentar (i KvP/Expr) om utnämningen av Carl-Otto Werkelid till kulturråd i London under rubriken En "ful" utnämning har åstadkommit visst buller. (Jag lägger artikeln på hemsidan http://www.svenstedt.nu, om någon är nyfiken) I den fanns bara goda ord om Carl-Otto men elakheter om en klassisk utnämningspolitik bakom ryggen på ansökningsgången, och en klackspark åt SvDs torbjörnlarssonpopulistiska chef Lena K. Samuelsson som vill styra hela tidningen, utan några nackstyva kulturredaktörer. Werkelid ur vägen, utlöste hon genast det skamgrepp som densamme med vapendragaren Steve Sem-Sandberg (likaledes avgången) konsekvent bekämpat, nämligen att slå in kulturdelen i tårtpapper (alltså annonssidor). Det är ett slag i ansiktet på en kulturredaktion, dessutom fegt: varför inte paketera Näringslivsdelen med dessa näringslivsannonser??
Ps-2

Naturligtvis blev det rabalder om mina hovsamma rader kring Heidenstam! Kommentarerna har mest dumpit ner som privatmail eftersom det är klassiskt folk som inte bloggar ;-) Min engelska sammanfattning tycks ha undgått dem emellertid? Där skrev jag att Old Verner inte bara är vår National Poet utan också vår National Worry: ett oerhört mullvadsarbete pågår sen 1930-talet för att putsa hans bruna fasad. Rolf Enander citerar vännen Martin Kylhammar som menar att osanna påståenden som upprepas tillräckligt ofta förvandlas till "factoider" (MK är ordförande i Övralidsstiftelsen). Jag svarade Rolf att jag är uppvuxen i Heidenstams skugga och kultur och vet in på mitt gamla skinn vad jag talar om. Samt hänvisade till de 4 intressanta "factoiderna" på sid 174/75 i Magnus Engbergs Heidenstambok, nämligen fotografierna från Ställföreträdare Rudolf Hess' -mit Weib und Leibwache- muntra besök på Övralid. Barbro Sylwan m fl i andra repliker citerar den olycksalige Per Gedin som lyckats övertyga läsekretsen av hans Heidenstambok att själve skalden var helt oskyldig till fraterniseringen med Tredje Riket; i själva verket var det ett gäng elaka farbröder med Sven Hedin i spetsen som lurade den ålderssvage Verner ut i högerträsket...
Fantastiskt! säger jag. Är det ingen som läser Heidenstams unga skrifter längre, så fyllda av hjältedyrkan, Blut, Boden och vapenskrammel som de är? I min läsning leder den hållningen spikrakt ut i nationalismen, särskilt om ett präktigt Rike samtidigt uppstår som "legaliserar" ideologin. Begrunda d'Annunzio, betänk Hamsun.
För övrigt anser jag att man ska ta diktare på deras ord.
Ps-3
Minnesorden över den älskade Kerstin Allroth var ändå lyckligtvis det som fick mest gensvar, överallt ifrån, Sverige, Danmark, t o m Isle of Aran! Så händer detta: På själva begravningsdagens kväll ser vi TV-sändningen från Bahrenboims utomhusföreställning, bara två veckor tidigare, med Väst-Östliga Diwanorkestern vid Judiska Teatern på Djurgården. Där, mitt i bild, på parkbänken framför scenen, mitt i bruset från Brahms 4e symfoni, sitter Kerstin.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Underbara betraktelser, formuleringar och perspektiv. Det finns idag ett skriande behov av ditt sätt att tänka. Tack!

CH sa...

TACK GABRIEL! det är nästan magiskt att bloggen blir så mycket mer läst än hemsidan.