Den som tycker att tendensen är dyster (en litteratur fylld av mördarböcker, bekännelselitteratur från fadersförtryckta och smygfyllerister i den tyngsta av självromantiska traditioner, kitschfilmer av ett nytt slags pilsnertyp, standup-television, usel fotboll och på toppen en alltid lika dödstrött kulturminster) kan ta sig till Judiska Teatern vid Djurgårdsbrunn i Stockholm för att uppleva Pia Forsgren & Fläskkvartettens uppsättning av Steve Reich's "Different Trains" i en kongenial glasinstallation av Ann Wåhlström. Äntligen modernismen! tjoade vi på lördagens premiär. Up-beat, färg, inlevelse, form och stringens med en energi som återuppväckte känslan från Pontus Hulténs och Moderna Museets första år då "pop-kulturen" invaderade Stockholm och Sverige. Det är en protest som vaknar, mot självupptagenhet, slarv i hantverket och dåliga skruvar i strukturerna. Världen knackar på igen, historien glor i backspegeln, och musiken får fötterna att stampa i durken. Tack för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar