Boxholm, lördag
Den mäktiga sopranen vänder upp som en skadskjuten tanker i Adenbukten och tar några danssteg i sin hårt snörda weimarkrinolin med Faustmusiken strömmande ur strupen. Jag fylls av en väldig lycka över världens möjligheter trots allt! Här sitter vi tvåhundrafemtio östgötar och smålänningar mitt ute i skogen en isig novembernatt år 2008 och delar denna scenbild med ett utsålt Metropolitan i New York, i samma ögonblick och simultant. Lika magiskt som Berlioz romantiska yrsel och Robert Lepages sanslösa multikonst-uppsättning är faktiskt att se tanterna myllra in i raderna från Columbus Avenue med fliströjor och jeans medan vi tränger ihop oss i gåbortkostymen. Den svenska klockan är nämligen 7 , men den amerikanska klockan är 1!
Så här har det gått till. Metropolitanchefen Peter Gelb fick en dag snilleblixten att göra en särskild televiserad lördagspremiär av sina nya produktioner, i direktsändning till satellit. Sändningen plockas ner av en gigantisk server i Amsterdam och länkas vidare till Folkhets Husbiografernas server i Stockholm - som i sin tur sänder till en blinkande metallbox från Stjärnornas Krig som landat i bygdebions gamla slitna projektorrum.
Jätteburken rymmer all världens filmformat och har en värstinglåda på 2K, dvs Hollywood Light HD. Högsta Definition - vi kan räkna ögonfransens strån kring primadonnans strålande blick när hon får syn på sin älskade Doktor i kolonnadens skuggor. Det är nämligen The Damnation of Doctor Faust som pågår.
Allt sker i realtid. När ljusen går ner kl 19 i Boxholm dämpas de samtidigt på Met och vi ser inspicientens klocka ticka mot 13:04. Sorlet dämpas i båda salongerna, ty vi delar nu cyberrummet med systrar och bröder i New York. Vad de inte vet är att vi får mer för våra 275 SEK än vad de får för sina surt förvärvade dollars. Vår föreställningen öppnas nämligen av Susan Graham, sopranen ifråga, som talar från logen bara till oss om sin förväntan inför kvällens föreställning. Dr Faustus/Marcello Giordano byter några tankar med oss och Djävulen själv i mellanaktens kulisser. Vår Steadycam hänger sen i maestro James Levines frackskört ända upp till dirigentpulten. Som bokstavlig grädde på moset ingår små chokladsaker och pajsnibbar med kaffe och cider i biljetten. Ingen stress med parkeringen, skogen står tom runt stugan.
Så går det numera till i buskarna. Förtjänsten att de tynande Folkets Hus-biograferna gjort detta jätteklipp mitt framför näsan på Monopol-SF tillfaller sannolikt kulturchefen Gunno Sandahl. Men jag kan se en norrländsk ängel sväva över projektet, nämligen visionären Lasse Swanberg som från sin position i Filmhuset drev en teknikutveckling i lika sofistikerad som folklig riktning. Det är knepet: Finess och folklighet! Frid över hans minne. Det är heller inte svårt att ana gamle kulturministern och FHR-direktören Bengt Göranssons finger även i denna paj. På hans visitkort står skrivet en enda titel: "Förutvarande". Fant tro't. Vår egen cirkel sluts av föreståndare Birger Ekström som med uppkavlade ärmar står i bions biljettkassa innan han klättrar upp till monsterprojektorn.
Den digitala revolutionen kan alltså fungera lika omvälvande som Gutenbergs trycksats. Delaktighet genom fördelning. Konsten kan fullgöra sin första uppgift: att vara åtkomlig. På just den premissen startades vår skola K3 i Malmö 1998: Konst, kultur och kommunikation. När den lilla salongen i Boxholm dockar till premiärpubliken på Metropolitan Opera tar visionen steget vidare in i en social verklighet. Konst, kultur, kommunikation, konkretion! K4.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar