(en français plus bas)Det vackraste ordet i franska språket är för mig transhumance! En fin växling mellan konsonanter och vokaler ger den sköna ljudbilden "traaanshümaaans". Orddelarna lockar fram associationer om gränsöverskridande (trans) och mänsklighet (human). I själva verket handlar det om att ta hem korna.
Scenerna från alpsluttningarna är undersköna. Floder av vita får strömmar ner genom de ännu gröna dalarna, styrda av skällande vallhundar och herdar i slängkappa och slokhatt med långa kräklade stavar. Alltså käppar med en krök i änden som kan gripa om fårets hals och återföra det på Herrans vägar. Uråldrigt, för att inte säga bibliskt.
Egentligen syftar "hum" i ordet inte på humanismen, utan på det latinska humus, "jord". Alltså "förflyttning mellan jordar", av hjordar. Från högsluttningarna om sommaren, ner till de skogiga dalarna med lä för vinterstormen. Många har skrivit vackert om detta, inte minst John Berger som valde att lämna Oxford och bosätta sig i de franska lågalperna. Läs t ex "En gång i Europa".
Men just det händer idag också utanför mitt fönster. Här är härlig höst med varm sol.
Kossorna lunkar i en lång rad ner genom björkallén från hagen till lagårn. Brokiga djur, bruna, vita, svarta. Kofösare med nyskurna hasselkäppar. En tidlös och formskön scen uti det Sverige som tror sig vara helt digitaliserat.
Scenerna från alpsluttningarna är undersköna. Floder av vita får strömmar ner genom de ännu gröna dalarna, styrda av skällande vallhundar och herdar i slängkappa och slokhatt med långa kräklade stavar. Alltså käppar med en krök i änden som kan gripa om fårets hals och återföra det på Herrans vägar. Uråldrigt, för att inte säga bibliskt.
Egentligen syftar "hum" i ordet inte på humanismen, utan på det latinska humus, "jord". Alltså "förflyttning mellan jordar", av hjordar. Från högsluttningarna om sommaren, ner till de skogiga dalarna med lä för vinterstormen. Många har skrivit vackert om detta, inte minst John Berger som valde att lämna Oxford och bosätta sig i de franska lågalperna. Läs t ex "En gång i Europa".
Men just det händer idag också utanför mitt fönster. Här är härlig höst med varm sol.
Kossorna lunkar i en lång rad ner genom björkallén från hagen till lagårn. Brokiga djur, bruna, vita, svarta. Kofösare med nyskurna hasselkäppar. En tidlös och formskön scen uti det Sverige som tror sig vara helt digitaliserat.
(Hunden Maya gjorde också transhumance denna vackra morgon:)
TRANSHUMANCE...
...c'est, pour moi, le plus beau mot de la langue française. "Trans-Huma". Il s'associe à une transgression possible de l'être humain, de l'humanité même, à un état plus avancé, plus courageux et en même temps plus humble. Mais, effectivement, ça veut juste dire "mener ses vaches à la maison"...
Ou les brébis, ou les chevaux. Mais comme c'est beau voir cette fleuve blanche de moutons couler des montagnes alpilles vers les vallées vertes et protegées contre les vents du nord! Une scène, un tableau fait d'un nombre de peintres et écrivains, comme John Berger dans "Il était une fois dans l'Europe".
Et - justement aujourd'hui je les vois de ma fenètre, les vaches -brunes, noires, blanches, noisettes- retournantes des prairies et forêts de notre région pour hiberner dans les étables, sous un soleil encore chaud de l'automne.
Tableau ancien, pour ne pas dire biblique, de cette Suède qui se veut digitalisée.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar