Brev från Grez, 2

Vårt dagliga bröd                                                                                               September 2012

Knappt har jag hunnit publicera min litania om kräftgången i den lilla byn Grez-sur-Loing förrän ett bageri slår upp sina portar på den utdöda platsen. Plötsligt sticks huvuden ut ur fönstren. Gamla farbröder närmar sig försiktigt bagardörren. Ungar med 2 svettiga € i näven trycker näsan mot rutan. Är det sant, kan byn verkligen leva upp?

Verkar så. Det är som i en Disney-film. Bagarfrun öppnar kl 8. En timme senare är butiken full av folk. Kön utanför räknar jag till 12 personer. Snart kommer bilar körande utifrån. Ryktet sprids blixtsnabbt. Croissanterna smöriga, baguetten knaprig. Lördag morgon måste den lokale konstapeln styra upp parkeringarna på Place de la République. "75-orna" har anlänt, parisarna med 75 på nummerplåten.

Hemma har vi förmodligen glömt vad vårt dagliga bröd betyder. För att det så länge varit betydelselöst. Vem tar strid för Pågens och Skogaholms degbitar? Det kan bli annorlunda nu. Små bagerier poppar upp överallt i Sverige, även ute i byarna på landet.

I fattigare länder gör man revolution för att få sitt bröd. Det första man stormar är kvarnen. Min italienske svärmors far var med 1898 när bönderna i Basilicata spikade upp mjölnaren på kvarndörren. Men här var det länge sen någon bytte politik för brödprisets skull.

Storköpen utarmar byarna. Men nu har det blivit dyrt att köra bil. Unga människor är arbetslösa och måste bli påhittiga. Bagarboden stod alltså tom men med fullt brukbara ugnar. När jag ber om min "Tradi", den traditionella bondebaguetten, ropar unga frun inåt efter sin Jules. Ut kommer den glade bagaren med de varma bröden. Direkt ut ugnen tjoar han.

Det är ett hjärta som börjat slå i byn. Brödköparna tar en kaffe på torget så den trötte krögaren får hålla sig nykter. I förbifarten löser de in sin avi i den lilla postluckan. En barnfamilj ser att man kan fiska från gamla bron. Till nöds bada i Loing. Och så rullar det på.

Jag vill inte vara patentoptimistisk. Men får vi bara vårt dagliga bröd ugnsvarma bröd ska vi nog kunna se till att postmästarn, bypolisen och cykelverkstan stannar. Till slut kanske också prästen kommer rantande. Kan ju bli några dop igen, inte bara begravningar.

OUR DAILY BREAD  (give us today)
My lament over the little French village of Grez-sur-Loing was suddenly interrupted by the fact that the Bakery reopened. It was like in a Disney-movie. Old guys approached cautiously. Small kids came running with their two-euros. The shop opened at 8 a.m. One hour later I could count a true bread-line of 12 people. The rumour spread quickly. In the afternoon the "75:s" came rolling. The Parisians with "75" on the plates. I thought I heard a heartbeat pounding in this godforsaken village. You give us our daily bread and we will fix the rest. We'll keep up the postoffice, support the local policeman, attract a grocery store... Maybe even the priest would return? Some christenings could be expected, you know. Not only funerals.
*******************************
Kommentar:
Fantastiskt! Och efterlängtad nyhet! 
Kerstin